Från första början var det meningen att det skulle vara Sissi som skulle dra kärra. Men hon var ganska emot det från första början. Det var ett par andra som tränade henne och hon visade genast sina envisa åsnefasoner. När vi sedan provade hur hon reagerade för kärran så var hon livrädd för den och vägrade komma närmare den än 2m. Förstås skulle vi ha kunnat fortsätta men av nån anledning blev det där. Jag kom på iden att börja öva med Dolci när min syster alltid red Sissi och Dolci fick inte tillräckloigt med motion. Dessutom ville jag också göra någonting med henne när lina hade Sissi. Så jag började träningen.
1. Öva tömkörning
Först så satte jag på henne en jätte lätt tömkörnings sele. Lina gick bredvid och ledde henne i grimman medan jag gick bakom. Första gången vande vi henne vid att nån gick bakom och provade lite halter och att gå frammåt. Andra gången så gjorde vi på samma sätt och vi konstaterade att hon lyssnade helt på mej även om Lina inte gjorde något. Av nyfikenhet så gick Lina bort och jag provade själv. Nämen hoppla! Dolci hade aldrig blivit tömkörd förut och nu går hon framåt och gör halter, och i endast grimma! Efter ett par övningar till så kunde jag styra henne. På ca femte övningen kunde jag göra volter och stanna henne hur bra som helst i manegen! Helt otrolig, vi var jätte stolta! Däremot när vi sedan övade ute på plan så var hon inte lika lydig. Då ville hon äta och tyckte jag var totalt onödig. Men efter lite övning försvann det också.
Det ända problemet var att Dolci vägrade lyda Lina så hon kunde aldrig göra några övningar med Dolci. På det sättet blev det ganska klart att Lina rider Sissi och jag kör Dolci. 2. Vänja henne vid selen
När jag satte selen på henne för första gången så reagerade hon inte alls. Hon litade helt fullt på att jag visste vad jag gjorde och stod blickstilla medan jag selade henne. Första gången vi gick med den på så tittade hon ett par gånger bakåt på remmarna men bestämde sej snabbt för att de inte var farliga.
3. Vänja sej vid kärran
En dag när vi tömkörde på plan så såg en hästägare i stallet på och bestämde att nu provar vi med kärra. Vi hämtade kärran och så började vi öva att gå med kärran bakom henne. När jag tog halt så stannade dom med kärran, som om hon skulle dra den. I början var det lite läskigt men hon fick inte panik som Sissi hade fått. Efter ungefär 5 övningar så brydde sej inte Dolci om den mera och vi satte den på selen. Hon förstod också snabbt att stå stilla när vi satte på kärran. Lite undrade hon över tyngden. Vi övade att dra kärran genom att ta promenader i skogen där vi ledde dolci. Hon tyckte det var roligt. Äntligen fick hon jobba ordentligt. Sakta men säkert satte vi tyngd i kärran så hon fick vänja sej. Vi övade också att trava med kärran. Första gången så skuttade hon till men sedan märkte hon att hon blev på efterkälke och det kunde hon inte acceptera. Dolci vill alltid vara först. Så hon travade på som ingenting.4. Köra henne
Vilken känsla första gången jag satt bakom henne. Jag hade aldrig varit särskilt förtjust i att köra min förra finnhäst men med Dolci var det annorlunda. Jag älskade det. Första gången var det nån som ledde men hon gick så fint och efter ett par gångers övning så körde vi själva utan ledar hjälp. Sakta men säkert ökade vi länkarna och farten. Nu både travar och galopperar vi.
Om jag hade tränat henne varje dag i en månad så hade hon lärt sej det på en månad. Så få gånger behövde jag öva med henne innan vi kunde körde själva. Jag har ändå spritt ut övningarna under nästan 4 månader, av nån anledning..?
Dolci vet alltid när vi ska ut. Hon står blickstilla när jag selar henne och har bråttom ut till kärran. Medan jag sätter på kärran står hon helt stilla och när jag ger lov så går hon framåt i rask takt. Jag är så stolt över henne. Hon lyder helt perfekt mej fast jag inte har bett. Jag kör henne alltid bettlöst och det finns ingen bättre känsla än samarbetet mellan oss. Efter varje tur så går det bara bättre och bättre medan vårt förtroende för varandra växer.
- Emmy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar